Flygbilder över Gnarpsbaden/Sörfjärden 1928-1968

Fotografier ur ett fågelperspektiv finns från 1800 talets sista årtionden. De är då tagna från varmluftballonger eller luftskepp med vanliga studiokameror. Under första världskriget börjar man fotografera militära mål från flygplan och särskilda kameror utvecklas. Dessa erfarenheter kommer från 1920-talet att utnyttjas för civila ändamål och flygfotografering används för vykort men även som underlag för kartor. Från 1970-talet försvinner denna typ av fotografering succesivt och ersätts av bilder från satelliter och drönare. Här visas några bilder som spänner över en tid av cirka 40 år och som berättar en del om byns moderna historia.

Klicka på bilderna för större format, öppnas i nytt fönster.		  

Ett flygfoto från 1928 på sensommaren eller tidig höst. Höet är hässjat och väntar på att bli intaget bland annat från ängen där campingen nu ligger. Sörfjärden är ännu en jordbruks- och fiskebygd med få sommargäster, där nog de flesta bor på pensionatet i bildens vänstra kant. Bron över ån går över en damm med en vattenränna ner till logen för att utnyttja vattenkraften. I byn känner man igen en hel del byggnader, bland annat kapellet, men andra har tillkommit. I åns mynning saknas ännu piren som byggs något år inpå 30-talet.
I hamnen kan man skönja ett antal byggnader och trä och timmer ligger på kajen.
Den här bilden är tagen från Klasberget men har ändå ett fågelperspektiv. Vykortet är handkolorerat, en teknik man använde innan färgfotografering blev vanlig. Bilden är tidigt 1930-tal och kortet skickades av min faster Gunnel, som då var 12-13 år till en god vän. Vi känner nog många igen idén att markera vår ”position”. Vid sjöbodarna känner man från andra bilder igen den båttyp som användes i fisket under denna tid. På gistvallen ligger ännu många små stugor som nu är borta och byn är präglad av fisket. Här kallas platsen ännu Gnarps bruk så namnen Gnarpsbaden och Sörfjärden har ännu inte etablerats.
Nu är det badorten man vill framhålla och här är bildens centrum stranden. Sommargäster har samlats kring Klockar Jantes sten. Strax ovanför stranden syns en paviljong, kanske några tält och min farfars och farmors badhytt med vita knutar och takvinkel. Den är nu kvar som lekstuga på vår gård. Piren är på plats så bilden är tagen efter 1932 men före 1936. Blombergs hus saknas och det året flyttades huset till sin nuvarande plats från hamnen där det varit affär. I den lilla byggnaden på andra sidan ån hade Per Johan Gahn sitt rökeri där strömmingen förädlades till böckling. Även om sommargästerna nu dominerar bilden ser man ännu en ko eller kanske en häst i bildens nedre vänstra hörn. Ännu i min barndom på tidigt 50-tal kom det ner kor och drack vatten på stranden.
Här är det Gnarpsbaden som avbildas, sannolikt kring skiftet 30/40-tal. Wickströms hus med Esters bageri syns väl (vitt med platt tak). Mitt emot ligger ett uthus som nu är borta. Det gäller fler liknande byggnader om man börjar granska bilden mer i detalj. Höjdperspektivet är påtagligt med Vitörarna i överkant och Skatudden till höger. Tosskär, som nu har fast landförbindelse ser ännu ut som ett skär.
Nu har vi nått fram till de första åren på 60-talet. Gammel-Ströms ligger ännu kvar vid bron där Brostugan nu ligger. Bertil Olsons hus är på plats. Fisket är fortfarande är viktig verksamhet. Skötarna hänger för torkning på gistvallen och isboden står kvar vid vägen ovanför rampen för sjösättning. De flesta husen i byn står ännu på arrendemark och några klara tomtgränser har inte etablerats. Mellan husen går flera vägar som sedan lagts igen.
Det har nu gått omkring 40 år från den första bilden. Irma har fått slagsida och vilar i hamnen. Isboden står kvar men Brostugan är nu på plats. Strömmingsfisket har i stort upphört och inga skötar syns på gistvallen. Edvard Lindberg odlar ännu potatis på hela sin gård på det som nu är Strandvägen 8 (här bor nu vår dotter Lotta med familj sedan 2004). I övrigt är det nog fritidsboendet som i mycket påverkar livet i Sörfjärden.
Copyright @ All Rights Reserved Ni får gärna lämna kommentarer och synpunkter till mig.
/Pelle Hasselberg, per-erik@hasselberg.se